Följande debattartikel publicerades i dagens (8.6) Hufvudstadsbladet.

Vi måste stå upp för grundvärderingarna 

Senaste veckan publicerade EU-kommissionen sina landspecifika rekommendationer om hur EU-länderna ska få sina ekonomier i balans. Det var ingen munter läsning. Överallt i Europa är det svåra tider. Det har bidragit till ett allt hårdare samhällsklimat. Samtidigt och i takt ökar också intoleransen.

Men att stå upp för demokrati och för mänskliga rättigheter får inte bli en ekonomisk fråga där vi först tittar på prislappen och sedan – kanske – handlar. Just i svåra tider måste man stå stadigt bakom de grundläggande värderingarna – stenfoten i ett civiliserat samhälle.

På flera håll i dagens Europa växer lite obehagligt extrema partier fram. En del av dem är nationalistiska, andra europaskeptiska, men en del förefaller till och med anti-demokratiska och protofascistiska.

I norra Italien gick partiet Lega Nord i staden Coccaglio för ett par år sedan ut med ett löfte om en vit jul. En vit jul betydde där att inga utlänningar var välkomna till staden. Jämför sedan det med den västerländska kulturens basberättelse om Betlehem och de tre visa männen.

I Grekland får just nu Den gyllene gryningen, ett närmast nynazistiskt parti, nästan 15 % i opinionsmätningarna. Partiet ordnade för en vecka sedan en demonstration där partiets medlemmar drog fram längs Atens gator med fanor och en kuslig scenografisk likhet med 30-talets Tyskland.

Ännu mer oroande är situationen i Ungern.

Ungern har i flera år varit på en farlig väg i fråga om domstolarnas oavhängighet, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Premiärminister Victor Orban har visserligen en absolut majoritet i parlamentet, men inte ens absoluta majoriteter ger makthavarna rätt att kränka grundläggande rättigheter eller inskränka yttrandefrihetens reella förutsättningar.

Och Orban är inte ensam. Det ungerska parlamentets största oppositionsparti – Jobbik – utgör ett hårresande exempel. Partiet har bl.a. föreslagit att man ska upprätta listor på tjänstemän med judisk bakgrund eftersom de uppfattas som en ”nationell säkerhetsrisk”. När partiet i det föregående EU-valet fick sina första europaparlamentariker tvingades parlamentet införa en klädkod som krävde civil klädsel eftersom partiets ledamöter kom till Bryssel i uniformer som mest påminde om ”SA marschiert mit ruhig festem schritt”.

Samtidigt som vi naturligtvis måste respektera enskilda staters demokratiska val måste vi också kunna fördöma en utveckling som kränker de värderingar EU och ett demokratiskt samhälle vilar på. Just därför är den nu i Europaparlamentet aktuella rapporten om Ungern viktig. Den handlar egentligen inte om Ungern. Den handlar om oss alla.

Det är de små demokratiska underlåtenhetssynderna som jämnar diktaturens väg. Det borde vi ha lärt oss från Ryssland under åren före februari- och oktoberrevolutionerna och från Tyskland efter 1929.

Det är viktigt att kunna ta avstånd och våga ta debatten. Ännu för ett knappt år sedan svarade Finlands partiledare lite undfallande på Carl Haglunds utmaning kring att försvara det vi i festtalen förklarar vara våra viktigaste värderingar. Partiledarna har alltså nu efter mordhoten någonting att både svara på och ansvara för här hemma. Vilka underlåtenhetssynder är det som nu har öppnat dörrarna för ett språkbruk många av oss trodde hörde till en för länge sedan svunnen tid.

Den här frågan har också en annan dimension: Vem i världen bryr sig om att lyssna på oss och på EU om vi inte klarar av att försvara demokrati och yttrandefrihet ens på hemmaplan och i våra egna medlemsländer.

Den politiska kamp vi just nu har framför oss handlar om hur huvudteman och linjedragningar formuleras inför valet till Europaparlamentet om ett knappt år.

Vi kan inte tiga ihjäl det som nu händer i Ungern. Ännu mindre kan vi blunda för den opinionsutveckling som vi också kan se spår av här hemma. Europavalet handlar alltså inte om euron, det handlar om europeiska värderingar och vi har – uttryckt i aningen ekonomiska termer – inte råd att ge efter.

Att ta sig ut ur krisen är alltså inte enbart en lönsamhetsberäkning. Den nordiska modellen har klarat sig bra just genom att visa att man kan förena människorätt med ekonomisk utveckling. Det måste löna sig att vara europé.

Nils Torvalds