Det finns ögonblick när jag misströstar. Ett sådant ögonblick uppstod när jag läste ett beslut från Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten. Beslutet handlade om ersättning för skador som skarven åstadkommit på fiskodlingen. Den sökande parten var Bergö fiskelag.

I ansökningen fanns det eventuellt ett litet formellt fel. Fiskelaget ville ha understöd för tiden 2010-2012. NTM-centralen (eller Miljöministeriet) ville enbart ta emot eller behandla ansökningar för 2012. Men orsaken till att fiskelaget ville ha ersättning för en längre tid hänger också ihop med NTM-centralen. Under åren har fiskelaget upprepade gånger ansökt om tillstånd för skyddsjakt på skarv. NTM-centralen vet att det finns några stora skarvkolonier där fiskelaget har sina bragder, men besvärsprocessen skapar en karusell som bara snurrar på utan att besluten kommer igenom i tid.

För den karusellen finns det ett namn: Chikan. Chikan är en juridisk term som betyder att man utnyttjar den statliga beslutsprocessen för att förhindra att myndigheterna klarar av sina av medborgarna förväntade beslut.

Bergöfiskarna chikaneras och redan det är ett brott mot den i grundlagen skyddade näringsfriheten. Det är också ett brott mot deras mänskliga rättigheter.

Men den här berättelsen slutar ingalunda med att en miljöorganisation systematiskt chikanerar en utrotningshotad art – yrkesfiskarna. Berättelsen handlar också om huvudlösa sätt att motivera beslut.

För det första säger NTM-centralen i sitt beslut ”att det finns inga metoder för att mäta förluster som beror på enskilda orsaker”. Det är kanske inte riktigt sant. Man kan måhända inte mäta förlusten, men en yrkeskunnig förvaltningstjänsteman borde klara av att göra en uppskattning av hur stor skadan med all sannolikhet är. Det finns många andra områden där samhällets funktioner bygger på en yrkeskunnig bedömning. Den fråndrar sig NTM-centralen, vilket eventuellt kunde betecknas dålig förvaltning.

Men det värsta i beslutet sammanfattas i en mening om att fiskeriverksamheten borde utvecklas så att utsättningen av fiskyngel skulle genomföras på områden där skarven inte finns. Bra idé! Men det förutsätter egentligen att skarven inte klarade av att röra på sig och att fiskynglen inte klarade av att simma. Det är två antaganden, som man kunde förutsätta att NTM-centralen känner till att inte stämmer.

Jag har naturligtvis försökt tala med tjänstemännen och mellan raderna i deras förklaringar finns det ytterligare ett viktigt meddelande. De säger egentligen att beslutet fick de inte fatta själva. Beslutet föreskrevs dem av Miljöministeriet, som under alla omständigheter vill undvika att öppna sin kassa för konsekvenserna av sina beslut, och uppenbarligen har meddelat hur besluten skall gå. Därefter är det NTM-centralens tunga plikt att skriva de – i och för sig ohållbara – motiveringarna. Inget roligt arbete.

 

Texten har publicerats som en kolumn i Vasabladet, Östra Nyland och Ålandstidningen 28.9.2013