Jag har alltid haft lite svårt med festtal. Både med mina egna och med andras. Allt för ofta är de vackra ord med svag koppling till verkligheten. Så var det när Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso i september höll sitt tal om tillståndet i unionen. Ungefär halvvägs in i talet kom han till våra värderingar.

Betoningen låg på just det här: värderingar. ”I dagens värld är EU-nivån oundgänglig för att skydda dessa värderingar och normer och för att främja befolkningens rättigheter.”

Några veckor senare återkallades vi till verkligheten av ett uttalande från kommissionen. De ungerska minoriteterna hade satt igång ett medborgarinitiativ under rubriken ”Ett skyddspaket för minoriteter – en miljon underteckningar för ett mångfacetterat Europa”. Man kunde ju tro att just den här sortens medborgaraktioner skulle mottas med glädje av Barrosos organisation. Men nej.

Kommissionens registratur konstaterar nog att ”respekt för… minoriteternas rättigheter är en av unionens värderingar” och att Lissabon-fördragets andra artikel hänvisar till det. Men slutsatsen är lite skrämmande och för att undvika fel är det säkert bäst att citera svaret: ”Som slutsats anför Kommissionen att det i Fördraget inte finns någon laglig grund som skulle tillåta Kommissionen att presentera en komplett uppsättning förslag för ett skyddspaket för minoriteter…”

Det avgörande var uppenbarligen här att kommissionen tyckte det var bekvämt att gömma sig bakom den juridiska formuleringen ”komplett uppsättning”. Som om minoriteterna hade krävt att allting skulle lösas med ett enda ingrepp. Indirekt betyder det att kommissionen igen lyckades förhindra ett obekvämt medborgarinitiativ – trots att problemen erkänns av alla tänkbara EU-instanser.

Jag gick naturligtvis i taket när jag i vårt minoritetsutskott hörde kommissionens haltande förklaringar, och sade – lite i vredesmod – ”att kommissionen bär sig åt som en preussisk byråkrat…”

Kommissionens utlåtande pekar samtidigt på någonting, som vi allt oftare ställs inför: våra värderingar viker sig oroväckande ofta för moraliskt sett ohållbara argument. Det skedde nu senast på tisdagen.

I LIBE-utskottet, som behandlar bl.a. medborgarnas rättigheter, fick vi en presentation av en rapport om funktionshindrade barns rättigheter. Det borde ju också höra till värderingarnas kärnområde att försvara de svagaste i våra samhällen. Men utredningen utmynnade i en liten hjälplös sats: EU har ingen direkt kompetens. EU har alltså ingen direkt kompetens att försvara sina värderingar. Det tycker man kanske att José Manuel Barroso skulle ha känt till – innan han talade om värderingar.

Någonstans har det gått fel. I Lissabonfördragets andra artikel står det så här: ”Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.”

 

Texten har publicerats som en kolumn i Österbottens Tidning, Åbo Underrättelser, Västra Nyland och Borgåbladet 9.11.2013.